Hej Maud!

 

Jag heter Susanne Holmene och jobbar som dogwalker/hundrastare. Jag är egen företagare och tillhör en sällsynt grupp i Sverige som jobbar med detta som ”vitt yrke”.

 

Med tanke på att möjlighet finns för avdrag för hushållsnära tjänster för barnpassning och även för "hjälparbete av personlig art" då även " ledsagning vid dagliga promenader " för t.ex. äldre, så borde samma möjlighet finnas vad betr. hundägande hushåll som har behov av passning/rastning av sina hundar. Det gör det nu inte.

 

 

 

På Skatteverkets hemsida finns följande att läsa ”Passning av husdjur ger inte rätt till skattereduktion oavsett om passningen sker i bostaden eller inte.”     Samtidigt kan man läsa på Jordbruksverkets hemsida under SJVFS 2008:5  - Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt;

 

12 § Hundar som hålls inomhus utan fri tillgång till rastgård, ska rastas utomhus regelbundet med hänsyn till hundens ålder och hälsotillstånd

Hundar som permanent hålls i rastgård ska dagligen rastas på annan plats.

 

Allmänna råd 2 kap. 12 §

Hundar bör rastas var sjätte timme dagtid, valpar och äldre hundar dock oftare.

 

Intressant motsatsförhållande... Å ena sidan kommer nya regler/rekommendationer om djurhållning, å andra sidan hänvisas hundägare till svart arbetskraft (=billigare och större utbud) för att efterfölja dessa regler.

 

 

 

År 2004 fanns 950.000 hundar i Sverige enl. Manimalisrapporten 2005 (se www.manimalis.se ) som grundar sig på undersökningar gjorda av bl.a. Svenska Kennelklubben och Sveriges Lantbruksuniversitet. Det innebär att vart femte hushåll har hund.

 

Hundägare har samma problem som barnfamiljer med att behöva hjälp med t.ex. hundrastning/-passning, utfodring av hund i hemmet etc? Varför ska grannen med barn eller en äldre släkting få avdrag för sina kostnader för passning alt. dagliga promenader medan hundägaren bredvid inte får det för sin hund? Båda har definitivt behov av hjälp men hundägande hushåll har så tydligt diskriminerats med denna gränsdragning.

Det finns en enorm svart marknad för yrken som hundrastare, dagmattar mm och ett fåtal som har detta som ”vit” verksamhet. Varför uppmärksammar ni inte det? Efterfrågan på hjälp av dessa yrkesgrupper är mycket stor. Precis som man har gjort inom städyrkena, varför inte rensa upp den stora svarta marknad som finns och skapa bättre lönsamhet för oss som jobbar ”vitt”? Låt oss seriösa företagare slippa konkurrera med svart arbetskraft och ge hundägare möjlighet att anlita oss ”vitt".

 

Dessutom talar du ju dig varm för kvinnor och företagande. Då detta verkligen är ett kvinnoyrke så undrar jag varför du inte värnar om oss hundrastare som vill jobba med detta ”vitt”? Det ska väl inte bli så illa att våra företag/yrken ska dö ut pga av lönsamhetsbrist och konkurrens från svart arbetsmarknad?

Vi kräver nu att hundar, och även andra husdjur, ska räknas in i hushållen och att ägare till dessa, helt självklart, ska ha möjlighet till avdrag för hushållsnära tjänster vad beträffar hjälp med rastning/passning av sina djur precis som t.ex. barnfamiljer har rätt till avdrag för barnpassning o.dyl. Vi accepterar inte att man gör skillnad på barnfamiljer/familjer med äldre och hund-/djurfamiljer.

 

Så jag, andra hundrastare samt hundägare vore mycket tacksamma om vi alla kunde få veta dina synpunkter på varför inte hundrastning/hundpassning räknas med i hushållsnära tjänster samt vad du/ni tänker göra för att rätta till detta.

 

Tacksam för svar från dig personligen! Antingen via mail eller så kommer jag gärna till dig på Näringsdepartementet för en personlig pratstund.

 

Med vänliga hälsningar

 

Susanne Holmene

Hundrastare/dogwalker

Rasta Hunden